Jag är ganska trött...
Trött på människor som dömer andra medmänniskor innan de ens fått en ärlig chans.
Vuxna människor, som fortfarande har "sandlådementaliteten" i behåll.
"Om du inte leker som vi bestämt får du inte vara med i vårat gäng mera"Jag har många vänner och bekanta som betraktas som "udda", "egna", "konstiga", "onormala" och en massa andra påhittade uttryck.
Jag har även många som befinner sig inom de "socialt accepterade" ramarna.
Jag uppskattar dem alla för den dom är.
Varje människa är en unik individ som äger en unik själ.
Bakom varje människa finns där en mamma som burit fram och älskat sitt barn.
Den väg som man vandrat formar den vuxna männsikan man blir.
Jag antar att jag själv svävar i en gråzon mellan det normala och det totalt onormala =)
Förresten - när jag nu har chansen:
VEM HAR SATT STANDARDEN FÖR VAD SOM ÄR NORMALT???
Skäms ALDRIG över den du är, och kom ihåg - att du duger precis som du är !